En skräckfylld natt

Mjau, mjau, mjau lät det mitt i natten. Jag vaknade av lilla Elsas bestämda och högljudda jamande. Hon kom närmare och nu hörde jag att hon kom in i sovrummet. "Hej Elsa" säger jag yrvaket, men jag blev genast alldeles kall inombords. Jag hörde nämligen också ett litet ynkligt pipande. Nej! Elsa kom för att stolt visa upp en liten mus som hon fångat! Jag blev helt klarvaken, såg inget, men hörde desto bättre. Hur lyckades hon jama samtidigt som hon har en mus i munnen tänkte jag, det måste vara någon slags buktaleri.

Vad gör jag nu tänkte jag, börjar jag skrika på kattaskrället så kanske hon släpper taget om musen och då har jag en lös mus springande i huset. Nej jag måste vara kall och behålla lugnet. Jag tände lyset och satte mig käpprakt upp i sängen. Sedan satt jag där och väntade på det krasande ljudet när hon biter ihjäl den stackars oskyldiga musen. Där kom ljudet, det var befriande men oerhört äckligt på samma gång. Jag var livrädd att hon skulle hoppa upp i sängen... men om jag väntar ytterligare en stund så kanske hon äter upp musen så slipper jag ta hand om resterna. Jag ser inte Elsa så jag vet inte riktigt hur långt hon kommit med sitt nattmål.

Jag lyssnar noga, det låter inte så mycket, så jag lutar mig framåt och ser att hon sitter under en stol och tvättar sig. Då var det dags.... ingen Elsa i sängen här inte. Nu ska hon ut. Motvilligt går hon med på detta. Jag kan tänka mig att hon undrar varför jag inte var glad på henne så duktig som hon varit.

Nu återstår bara att kika om det ligger några äckliga rester kvar på golvet, jag lyfter på ett par strumpor och tittar under sängen. Bara en ytterst liten magsäck eller vad det nu var hittade jag, det var skönt. En sak till återstår innan jag kunde försöka somna om och det var att få ner pulsen. Jag stängde också dörren till rummet som kattluckan finns i.... inga fler sådana här skräckupplevelser tack!

På grund av detta så försov jag mig också... /M